Till sist blev geten behandlad och jag fick åka till jobbet om ett par timmar. Jag fick inte mycket sömn på nätterna, och det fortsatte senare, eftersom dussintals tomma resor kom upp och jag var tvungen att gå till jobbet, men jag gav inte upp.
Jag började jaga en annan bock.
Jag satte som mål att få en äldre bock, först trodde jag att det skulle bli en sexhornig bock.
Jag åkte på en yacht nästan varje kväll. Det fick mest smyga sig genom fälten. Ibland syntes bockar, ibland bara honor. Jag åkte ofta på jakt vid 20-tiden och kom hem efter 12. Väckarklockan ringer alltid klockan fem för jobbet.
En klok gammal bock lurade försiktigt jägaren. Den visade sig sällan, men den gjorde sin närvaro känd med varnande skäll, hur tyst och osynligt den än försökte vara.
En kväll när klockan redan var midnatt när jag gick mot bilen började jag höra ett konstigt mullrande från skogen på höger sida, någon sprang mot mig. Jag började få kalla rysningar, undrade vad fan som sprang mot mig och inte stannade. Tät skog och dålig sikt. Äntligen, cirka 10-20 meter bort, stannar djuret, jag kan inte se något, men snart släpper rådjuret ur sig en rad ryggradskall varningsskäll i skogens dunkla lä. Fan, det var nog samma gamle kloke.
Denna bock räddade till slut hans liv. Jag bestämde mig till slut för att ge upp den här, den här individen hade ett stort territorium och strövade mest i skogen.
"Äntligen kom bocken nära nog för att jag skulle kunna klämma."
En morgon lade jag märke till en get på fältet. Det var också en av klänningarna jag hade tittat på under våren. Jag hade riktat geväret på ett avstånd av 150m och nu var rådjuret exakt på det avståndet. Efter en lång tid kom platsen att skjuta. Första skottet, över?
Fan, vad hände.
Geten rörde sig lite åt sidan, sidan vänd mot mig, jag avlossade genast ett nytt skott, det ringde igen och du vet vad som hände med det tredje skottet.
Den här situationen var irriterande, jag undrade vad som var fel, tills när jag kom hem tog jag fram min kikare och de missade skotten besvarades. Kikarens ben var nästan lossnade, skruvarna var lösa. Inget mer gänglåsning på skruvarna och omjustering av geväret.
Dagarna låg framför, dussintals resor, nära samtal, sömnbrist och hemska ögonpåsar, men det var normalt i den här formen av segling. All ledig tid gick åt till jakt.
Jag lyckades stuka tån under jakten, min lilltå gick sönder. Var yachten kvar här? Inte kvar. Trots tån fortsatte jakterna även om det gjorde lite ont att gå och att krypa var nästan omöjligt.
Det var redan början av juni. En kväll, när natten förvandlades till dag, lade jag märke till ett rådjur på fältet. Jag tänkte, ja, jag ska ge det ett försök nu, det är lite av en utmanande plats att närma sig. Nästan vindstilla väder, mycket mygg. Jag gav mig iväg.
Det tog lång tid att krypa med en bruten tå, med två stora diken emellan som man fick passera tills man nådde kanten av en annan åker, varifrån man kunde se åkern där jag fick syn på bocken. En riktigt tung dimma hade stigit över fältet.
Till slut nådde jag kanten av åkern där bocken sågs. Inga getter någonstans?
Jag undrade om han hörde mig närma sig. Det kunde den inte, den skällde inte en varning och jag tror att jag kunde gå så tyst.
Efter att ha väntat en stund såg jag siluetten av en get som gick genom dimman. Ja, nu kan en situation uppstå.
Efter en lång väntan började bocken komma mot oss genom dimman. Jag kunde ha satt mig på huk och väntat, men jag stod.
Vapnet stöddes på ett stativ, efter bockens rörelser.
Till slut kom bocken tillräckligt nära för att jag skulle kunna klämma.
Pukki markerade träffen genom att hoppa högt upp i luften.
Jag tänkte för mig själv om det tidigare missade skottet, att förhoppningsvis är träffen där den ska.
Det var det. Tomten sprang en stund och somnade där.
Andra plats i vårens bockjakt. Detta exemplar hade också 4 stift, men hornen var inte ovanliga och detta visade sig vara ett bra exemplar att ta bort, eftersom bocken saknade undertänder och molarerna hade alla slitits bort till ingenting. Bocken hade också en stor ärrad rynka i ansiktet, troligen från ett horn från en större bock.
Bra känsla. Den givande bocksäsongen är bakom oss och det finns gott om bockar kvar i området som väntar på nästa gång.
Några riktigt bra individer blev kvar i området, jag är nyfiken på att se om de överlever hösten och vintern inför nästa vårs jakt, för det är då de kanske är som vackrast.
Denna resa finns i videoform på min kanal, som du hittar nedan!
